Laget som försvarade Mårdarnas färger.

Det var en stabil laginsats från ett hungrigt MOK lag som utmanade de stora klubbarna när SM helgen avslutades med sprintstafett. Stora Tuna visade direkt att det inte är en slump att de vunnit de tre sista åren av fyra möjliga. När de skickade ut världslöparna Emil Svensk och Tove Alexandersson i täten efter att halva stafetten var avklarad var det tydligt att det var resten av placeringarna som övriga tävlade om.

Jennie Börjesson Eriksson börjar bli en rutinerad förstasträcklöpare och trivs med den kubbning som det innebär att springa gemensam start. Hon tog sig an uppgiften helt utan respekt och misstag och skickade ut Jakob Lööf som 4:a dryga ½ minuten efter på andra sträckan.

Jakob var pigg i löpningen och kommenterade själv att helgens tidigare snabba lopp spetsat löpformen ytterligare. Han sprintade in på dagens snabbaste tid på den sträckan och plockade en placering så att Malungslaget helt plötsligt var uppe och nosade på medaljplats. Spänningen steg ytterligare då de två första lagen ropades ut som felstämplade men det var falskt alarm och visade sig vara en dataprogrammering som felat.

Oskar Sandberg hade fått förtroendet att ta sig an tredje sträckan i konkurrens med Sveriges absolut bästa sprintorienterare. Satsade offensivt från första steg men hade inte riktigt samma orienteringsflyt som i går och även benen var lite stummare efter de tidigare hårda loppen. En löpare spurtade förbi inför växlingen så Johanna Börjesson Eriksson fick ge sig ut som 4:e tjej. Även sista sträckan kryllade av landslagslöpare men Johanna utmanade på ett respektlöst sätt och tog ut allt hon hade i löpningen på de lite längre sträckorna. Att bli passerad av löpare som Karolin Olsson och Helena Bergman är inget att skämmas över.

Den 7:e plats som blev lagets resultat gav verkligen mersmak och i eftersnacket pratades det redan om nästa års SM i Växjö där två målsättningar yppades, 2 Malungslag till start där ett av lagen tar medalj.

Vid pennan Carina Sandberg