Stärkta av framgångarna på Venla och Jukola var stämningen på topp och förväntningarna höga       inför helgens SM i medeldistans och stafett.  Tävlingarna bjöd på stora tekniska utmaningar. Det passade några som handen i handsken. Sammantaget blev det en riktigt häftig SM-helg i Boden och Luleå!

Medeldistanskvalet blev som vanligt en nagelbitare där flera mårdar placerade sig nära det streck som delar de lyckliga finalisterna från övriga. Mest olycksalig var Oskar som ramlade på upploppet och missade A-finalen med två sekunders marginal. Ännu snävare marginal hade John – en sekund –när han hamnade på rätt sida om strecket och tog sig till final. Mindre marginal än så kan man ju inte ha tänker du, men jodå! Sarah fixade sin finalbiljett genom att dela på den sista platsen i D21-finalen! Till final gick också Jennie (femma i sitt heat), Wille (sexa) och Ludvig (sjua).

Finalens banor var utslagsgivande. De detaljrika sluttningarna saknade tydliga formationer för inläsning och många var de som dalade i resultatlistan under loppet. Den av mårdarna som bemästrade svårigheterna bäst var Ludvig som persade i senior-SM-sammanhang med en fin 14:e plats, knappt fem minuter efter suveräna Gustav Bergman.

• Bortsett från en knapp minuts krok på en kontroll har jag haft stenkoll hela vägen och känner mig supernöjd, log Ludde.

Även John imponerade i finalen, med en respektingivande sträckseger på banans långsträcka.

• Det gick omänskligt fort där, skrockade John efter målgång. Överfarten tog kanske ut sin rätt för John som på trötta ben ändå kom in på en finfin 17:e plats.

Wille hade ett bra lopp på gång men ett riktningsfel mitt på banan spolierade möjligheterna till en topplacering. Han slutade på plats 23.

I D21-finalen hade både Sarah och Jennie riktigt fina avsnitt av banan med bra flyt i orienteringen, men lyckades inte hålla i hela vägen med några kontrollbommar som följd. Jennie slutade 32:a och Sarah 38:a.

Söndagens stafett hade sin arena på toppen av Måttsundsbacken, med en makalös utsikt över skogsklädda berg och dalar. Terrängen här var mycket detaljrik med större och mindre stenbunda partier som bromsade farten. Malung ställde två herrlag och ett damlag på startlinjen. Damlaget fick en kanonstart. Jennie, som tog den första sträckan, har haft en lyckad vecka och var den i startfältet som orienterade allra bäst. När de andra missade till höger och vänster gick Jennie ofta genaste vägen mellan kontrollerna. Vid varvningen var hon hack i häl ledande Kåre och vid växling drygt två minuter bakom på en fin åttonde plats. Det blev ”peaken” för damlaget i den här SM-stafetten. Sarah fick inte riktigt till det sedan på den andra sträckan och tappade lite tid och på den sista sträckan kortade planenligt Carolina av banan för att inte förvärra sin fot skada.

Även i herrklassen fick startade tävlingen bra för Malung. En fokuserad John låg och lurade strax bakom täten hela den första sträckan och kunde skicka ut Ludvig på en tionde plats, endast 1.35 efter täten. Men för Ludvigs del fanns den här dagen inte energin att följa tätlagens fart. En lårkaka i slutet av loppet gjorde inte saken bättre. Wille tog vid och avslutade sedan starkt, plockade nio placeringar till en slutlig 13:e plats efter att snyggt ha spurtat ner Kolmården och Kils OK i den övre delen av slalombacken! Andralaget med Linus, Dag och Oskar krigade på bra med jämna insatser som resulterade i placeringen 34. Bra jobbat alla!

Tack för en kul helg! Jag har lärt mig att Malungs OK inte bara är ett gäng duktiga orienterare. Jag har lärt känna en grupp som stöttar och peppar varandra. Både i medgång, men också när det behövs som bäst – i motgång. Det värmer att pappahjärta!

/Text och Bild Jan Åhlund