SM på hemmaplan har varit ett mål för flera ur MOKS elittrupp. Sluttningsorientering med få detaljer, varvat med finskuren stenig terräng och så magnifikt högt blåbärsris i tunglöpta myrar – allt i en salig blandning. Svårt att hitta värdigare SM-terräng än vad som bjöds i Bjursås och Mora helgerna som var.

SM helgerna startade i Fjällgrycksbo med långdistans där det bjöds vildmark och mycket utslagsgivande banor. Kvalet var kvalfyllt för många där det gällde att slå sig in topp 14 för herrarna och topp 20 för damerna i respektive heat. Mycket att ”förlora” men även chans att vinna åtråvärd A-finalplats. Johanna Börjesson Eriksson och Daniel Hajek har visat finalform tidigare SM och fick nu sällskap till A-final av Sarah Persson. Den långa finalbanan var tuffare än arrangören själva räknat med vilket gjorde att löptiderna överskred 2 timmar för många av löparna. Krafterna räckte inte för att hålla löpning och fokus hela vägen för klubbens trio men en bra prestation totalt sett över helgen. B-finalisterna tävlar mer om äran där Ludvig Åhlund hade 2:a bästa tid med en klart gångbar kilometertid jämfört med A-finalisterna.

Helgen efter hölls medel SM i Grönklitt Orsa där terrängen delvis är känd för flera, i alla fall om man testat skidorientering på de vidsträckta myrområderna. En del myrlöpning bjöds det på men det som ställde större krav på löparna var nog den steniga marken och täta grönområden som höjde kraven på god orienteringsteknik ända in mot skärmen. Kvalgränserna var riktigt tuffa där bara 7 herrar och 10 damer per kvalheat fick möjlighet att tävla om medaljer och Swedish League poäng på finalen. Återigen var det Johanna och Daniel som fixade varsin plats och fick sällskap av Jennie Börjesson Eriksson och Ludvig Åhlund i den flera timmar långa karantän där A-finalisterna fick husera innan start. Bäst resultat fixade Johanna och Ludvig som båda lyckades komma in topp 20 med 18:e respektive 19:e plats. Fina lopp. För övriga i truppen hade fokus riktats mot söndagens stafett.

Som sig bör starka startfält som ställde upp på startlinjen på stafetterna. Beräknade kilometertider skvallrade om delvis snabblöpta banor och kanske inte fullt så tufft som några av löparna spekulerat i. Som alltid under stafett gäller det dock att fokusera på sitt, hålla huvudet kallt och ta kontroll efter kontroll. Omdömena allt eftersom löparna kom in på sina sträckor var att det var fina banor med många tempoväxlingar och där det tekniska och gafflingarna hade fått det att svajat en del på sina håll. På herrarnas stafett var det jämn intern kamp mellan klubbens 4 lag där placeringarna växlade mellan sträckorna. Efter avslutad stafett var det lag 2 med Jimmy Larsson, Ludvig Åhlund och Oskar Sandberg som varit jämnast och slutade på en 18:e plats. Nöjdast av herrarna var nog annars Linus Bohman som äntligen kände att kroppen svarade efter sviterna av Covidinfektion tidigare i höst – ”kunde springa hur fort som helst”.

Fort brukar Jennie springa på sträcka 1 i damstafetter och det här var inget undantag när klungan av damer gav sig ut på 9 km lång startsträcka. Det gick lite väl fort och tillsammans med flera andra av favoritlagen blev det en del missar och extra gafflingskontroller som besöktes. Sarah och Johanna kunde fullfölja stafetten utan stor press och plockade flera lag upp till en 15:e plats, en plats med mersmak.

Carina Sandberg